Det blir ingen lägesrapport om hur jag mår idag för jag varken vill eller vågar känna efter men jag anar kaos som vanligt. Mental naturkatastrof ffs.Ikväll planerar jag att bli redlöst berusad, så full att jag inte kan stå upp, så full att jag halkar på isen som inte längre finns och slår ihjäl mig.Kanske...Eller inte alls.Fakitetiskt så ska jag ut med Bumbii och bara försöka ha kul.Jag ska le och dansa och flirta och glömma. Det är tre veckor sen sist och jag har livshotande dansabstinens.Fram till dess har jag en hel massa skolarbete att göra så jag ska mejka mig lite te, hitta mina cigaretter, sätta mig i solen och ta tag i det. På riktigt. Förhoppningsvis hinner jag klart med någonting och kan stryka det från min fina to-do lista.Later.

Jag är arg. En ilska som skriker i neon. Jag är ett vrak, både fysiskt och känslomässigt. Jag är inte frisk, det kan jag inte vara. Alla mina känslor ligger på ytan nu. Ingeting som skyddar. Det är för intensivt. När det är bra så är det så bra att jag kan explodera av lycka, när det är dåligt är jag självmordsbenägen och en vandrande stormig katastrof. Just nu finns inget mellanläge. Ingen gråzon, allt är svart eller vitt. Antingen så hatar jag eller älskar jag. Jag hatar mina äckliga svackor.FAN.Jag är så förbannat trött på mina ord. Allting blir så dramatiskt, så tragiskt. Jag är så, jag lever mitt liv så och därför blir orden likadana. Men nu är orden slut, jag har inga ord. Jag har inte heller lust, motivation, vilja eller några andetag kvar att ta av. Just nu existerar bara klösande, skärande ångest.Men det är ingen fara, inget att hetsa upp sig för. Jag har saker att längta efter så jag avlutar inget. Jag har mina änglar, jag har en väg bort härifrån och jag kan nästan se ljuset i slutet av tunneln.Det verkar som om jag kommer stanna längre än 12 veckor i Umeå. Det är dock inte säkert än. Men jag hoppas. Jag behöver det. Framtid? Ett jobb? Egen lägenhet? En ny chans?Ja. Kanske. Vi får se.

Jag känner mig som en valross. Fet och äcklig. Fettet går i svallvågor när jag rör mig. När jag väger mig visar siffrorna mindre än de brukar men jag vet att vågen ljuger. Någon har fifflat med den så att jag ska tro att jag är smal fast jag är tjock. Spegeln ljuger inte, jag ser ju. Jag är fet. Äcklig. Jag svälter inte. Jag äter. Bra. För att slippa allas tjat. Och för mig själv. Den första veckan gnager hungern hål på allting, humöret, känslorna, energin. Sen är det bara skönt. Men jag orkar inte med fler hål right now, därför äter jag. Men allting har en fadd smak, det smakar som jag känner mig, genomskinligt, blaskigt och tomt.Ensamheten ekar i hjärtat. Jag vill ha närhet. Men orken finns inte. Jag pallar inte ens att träffa vackra Soetnövs. Han ger mig energi för stunden, men den är snabbt förbrukad och sen faller jag djupare och blir ledsen på allt. Ledsen för att han inte kan ge mig energi som räcker i evigheter. Ledsen för att jag inte kan förmå mig att känna något. Ledsen för att jag alltid gör fel val. Ledsen för att det är trasigt.Jag är dum i hela jävla huvudet.Titta inte på mig. Jag förtjänar det inte.

Textkommunikation. Jag är down. Och hungrig. Men jag har bytt ämne till min artikel nu iaf. Jag fick bara ont i magen när jag försökte skriva något om det jag först valde. Saknad tror jag den känslan kallas. Nu ska jag göra ett uppslag med drinkar istället. "Sommarens hetaste" typ. Måste prata med soetnövs och checka om han har några bra tips.Just nu är jag hög på I love my bitch med Busta Rhymes ft. Kelis & Will.I.Am Snörvel.Dumma läraren säger att jag är tvungen att ha med gottiga alkoholfria drinkar också. Måste nog Googla på det... Dumma henne.

Jag känner mig ungefär lika levande som en hög med smutsig tvätt. Ångesten håller mig i handen och paniken svider i hjärtat. Jag är ensam. Jag vill leva konstant symbios med en annan människa. Jag behöver det nu för att slippa ifrån övergivenhetsångesten. Jag behöver någon som kan skydda mig när ångesten tar styrpgrepp på mig och viskar "Du förtjänar det din äckliga hora". Men jag har ingen. Så jag gör alla och framförallt mig själv besviken igen. Och igen och igen och igen. Varför kan det inte bara ta slut?

Jag vill inte hem. Jag trivs här, med det här livet. Men jag vet att det måste ta slut imorgon. Och jag vill egentligen hem, det vet jag också. Därhemma finns det så mycket bra. Att ha Bumbiibaby alldeles i närheten, kunna träffa soetnövs när jag behöver och dessutom har jag en vacker anka att skicka till min snuttjulle. Men därhemma finns också allting dåligt. Ångesten som uteblivit de här dagarna har börjat krypa tillbaka och kommer överväldiga mig när jag sätter nyckeln i dörren eller kanske redan när jag kliver av tåget. Det som jag lämnat kvar där kommer kväva mig. Hur kan livsuppehållande saker förändras så radikalt och istället sakta dra åt snaran om halsen? Och ändå.It shouldn't hurt me to be freeIt's what I really needto pull myself together...Hela jag kommer eka av trasighet när jag ligger där på golvet med blodet igen. Men det får helt enkelt ta o fungera så. Trasigt och tomt, for now. Den grava ångesten får jag mota bort med snuttisgos systerleenden bumbiikramar och soetnövspussar. Det måste tamigfan hjälpa annars vet jag inte var jag hamnar. Någonstans måste jag hitta styrkan att stå emot, jag tänker inte låta något sånt smutsigt knäcka mig knuffa mig över kanten. Vadsomhelt men inte det. Så mycket är det inte värt.Träffade någon ny idag. Någon okänd. Mest gjorde jag det för att bryta tristessen men lite för att jag hoppades på att han skulle göra mig illa. Det gjorde han inte. Han fick mig bara att inse att jag inte kommer nöja mig med något mindre än det jag vill ha. Och det jag vill ha kan jag inte få. Så mitt liv kommer bli tomt. Eko. Tomhet igen. Ett genomgående tema i min existens. Nu måste jag packa, hela rummet är fullt av mina saker och jag kommer glömma hälften. Sen ska jag lura ut hur man öppnar fönstet och röka. Och jag är inte trött så jag kommer inte kunna sova och mina piller har jag inte med mig fast det är nog bäst för jag kommer bara få fem timmars sömn inatt om jag lägger mig nu och då skulle pillrena vara kvar i kroppen när jag åker och jag skulle somna på tåget och då skulle jag missa min station och hamna långt långt borta. Tragiskt. Eller kanske inte.

Sådär. Äntligen hemma.Ikväll har jag gjort allt och inget, jag har blandat drinks, hällt upp öl, plockat glas, gjort plockmat, blivit raggad på av fulla gäster (sup mig snygg ffs), suttit i köket och ätit chips och snackat skit med diskplockarna, slagit sönder glas, lagat mat yeye, listan kan göras låååång.Och det som är bästa av allt är att jag är så... så... FAST. Nu vet jag, utan tvivel att jag defenitivt kan tänka mig att jobba som bartrender. De här dagarna hamnar lätt på listan över roligaste i mitt liv. Fast ska jag bli bartender så tänker jag vägra byta ölfat, för att duscha i öl är ingen favoritsysselsättning har jag kommit på. Fast det kanske är bra för huden? Vad vet jag...Fick massooor med dricks ikväll och jävlar vad jag ska handla när jag kommer hem. Fast de lär väl ta slut på Arlanda skulle jag tro.Fick massor med stuff när jag och Faster var på stan i förmiddags också, en aaasporrig klänning som satt som slurp och ett gudomligt svartvitt linne. Kärlek vid första ögonkastet. Sen köpte jag lite grejs själv osså, typ solglasögon, helt klart en nu passion i mitt liv. Åt helvetiskt god mat på Lottas också, fast jag tror att Hannu försökte ta livet av mig. Tänk dig en liten smal Belli i sina bästa år. Tänk sedan en tallrik modell XXXXXXL full med pomme och kött och sallad och såser och vitlössmör och alla annan god shit som du kan komma på. Sen lägger du ihop de två bilderna. Mhm. Känns lite fel va?Jag kämpade i en timme med den där tallriken, när jag var mätt såg den ut som om jag inte hade rört den. Jag var tvungen att ta tre rökpauser för att låta maten sjuka undan lite. Men fi fan vad gottigt det var. Dessutom behöver jag nog inte äta på en vecka. Minst. Och hör och häpna. Belli dissade chansen att få gå på 23åringsdisco på E3M och valde istället att åka hem och krypa i sina myskläder. Och ja, jag har lite feber men jag är inte sjuk! Myskläder är helt enkelt skiten.Men nu ska jag vara social med Faster och mitt påskägg fullt med choklad. Yummie.Gla' påsk!

Dessa jävla ölfat. Fi fan! Hela jag är dyngsur och luktar snusköl igen.Morr!