Jag är arg. En ilska som skriker i neon. Jag är ett vrak, både fysiskt och känslomässigt. Jag är inte frisk, det kan jag inte vara. Alla mina känslor ligger på ytan nu. Ingeting som skyddar. Det är för intensivt. När det är bra så är det så bra att jag kan explodera av lycka, när det är dåligt är jag självmordsbenägen och en vandrande stormig katastrof. Just nu finns inget mellanläge. Ingen gråzon, allt är svart eller vitt. Antingen så hatar jag eller älskar jag. Jag hatar mina äckliga svackor.FAN.Jag är så förbannat trött på mina ord. Allting blir så dramatiskt, så tragiskt. Jag är så, jag lever mitt liv så och därför blir orden likadana. Men nu är orden slut, jag har inga ord. Jag har inte heller lust, motivation, vilja eller några andetag kvar att ta av. Just nu existerar bara klösande, skärande ångest.Men det är ingen fara, inget att hetsa upp sig för. Jag har saker att längta efter så jag avlutar inget. Jag har mina änglar, jag har en väg bort härifrån och jag kan nästan se ljuset i slutet av tunneln.Det verkar som om jag kommer stanna längre än 12 veckor i Umeå. Det är dock inte säkert än. Men jag hoppas. Jag behöver det. Framtid? Ett jobb? Egen lägenhet? En ny chans?Ja. Kanske. Vi får se.

Jag känner mig som en valross. Fet och äcklig. Fettet går i svallvågor när jag rör mig. När jag väger mig visar siffrorna mindre än de brukar men jag vet att vågen ljuger. Någon har fifflat med den så att jag ska tro att jag är smal fast jag är tjock. Spegeln ljuger inte, jag ser ju. Jag är fet. Äcklig. Jag svälter inte. Jag äter. Bra. För att slippa allas tjat. Och för mig själv. Den första veckan gnager hungern hål på allting, humöret, känslorna, energin. Sen är det bara skönt. Men jag orkar inte med fler hål right now, därför äter jag. Men allting har en fadd smak, det smakar som jag känner mig, genomskinligt, blaskigt och tomt.Ensamheten ekar i hjärtat. Jag vill ha närhet. Men orken finns inte. Jag pallar inte ens att träffa vackra Soetnövs. Han ger mig energi för stunden, men den är snabbt förbrukad och sen faller jag djupare och blir ledsen på allt. Ledsen för att han inte kan ge mig energi som räcker i evigheter. Ledsen för att jag inte kan förmå mig att känna något. Ledsen för att jag alltid gör fel val. Ledsen för att det är trasigt.Jag är dum i hela jävla huvudet.Titta inte på mig. Jag förtjänar det inte.

Textkommunikation. Jag är down. Och hungrig. Men jag har bytt ämne till min artikel nu iaf. Jag fick bara ont i magen när jag försökte skriva något om det jag först valde. Saknad tror jag den känslan kallas. Nu ska jag göra ett uppslag med drinkar istället. "Sommarens hetaste" typ. Måste prata med soetnövs och checka om han har några bra tips.Just nu är jag hög på I love my bitch med Busta Rhymes ft. Kelis & Will.I.Am Snörvel.Dumma läraren säger att jag är tvungen att ha med gottiga alkoholfria drinkar också. Måste nog Googla på det... Dumma henne.