Alla verkar fått totalt ryck. Sis, pappa och N ringde sönder min mobil totalt på filmkunskapslektionen. Jag skojjar inte, Sis ringde med tio minuters mellanrum och N med fem. Hade 53 missade samtal när lektionen var slut. Har inga pengar så kan inte ringa upp så nu sitter jag och filurar på vad de ville.Gaah, nyfiken nyfiken nyfiken.

Naturprov alldeles nyss. Pluggade igenting igår. Alls. Vaknade halv nio imorse och läste igenom alla sidor en gång för att sedan kubba som en idiot för att komma i tid. Jag skrev en mindre novell på alla frågor. Det är starkt jobbat för att vara jag, brukar mest bli streck.Ny pluggteknik alltså: Att plugga när jag är yrvaken och ögonen i princip går i kors av trötthet och sedan springa som en idiot på ett lerigt fält. Det funkar fan.

Jag vill inte mer. Det är för svårt. Det gör för satans ont. Don't believe in anything that you can't break. Regn i ögonen och finfin streckkod. Jag känner mig så isande ensam. Samtidigt är jag arg, arg för att jag är så naiv. Arg för att jag går på samma nit igen. När ska jag lära mig att det inte går att lita på någon, inte ens änglar? Ord är och förblir tomma, fyllda av det där osynliga som gör dem värdelösa, som lämnar en känsla av meningslöshet efter sig.Jag orkar inte med det här. Inte nu. Jag vill ha alkohol, droger, vad som. Något att bedöva hjärnan med. Vill bara vara totalt bortdomnad. Jag är så jävla dum!Vill glömma.Vill bort härifrån.Vill döda min hjärna totalt och sen vakna upp och vara en annan människa.Jag vill inte.Kan inte.Pallar inte.Ett svart tomrum är på väg.Jag vet hur det kommer att bli.Jag vet hur jag kommer att må.Det finns fortfarande tid.Men jag kan inget göra.För jag vill inte.It's just that nothing seems worth saving