Först är det underbart.Sen blir det ett rent helvete.I hate.But I love.So i keep abusing myself.As usual."känslorna kommer i obalans "Jo tro fan att dom gör det.Har inte mått så taskigt sen jag senast went suicidal och var bästis med mina imovane. Är inte suicidal nu dock. Mår bara askasst. Och får psykbryt för minsta lilla. Idag är tårar billiga.Sen har jag ju lyckats hitta en pojke med större problem än jag själv har.Det blir bara bättre och bättre. Märks inte det?

Jaha nu har jag gjort det igen. Jag har vart dum mot mig själv. Jag är så bra på sånt. Nästan proffs jue.tralalala lilla molntuss, tralalala lilla molntuss.Kom hit ska du få en puss!

Awäne.Jag vet ingentingJag kan ingentingJag vill ingentingJag orkar ingentingen gång.två gånger.många gånger.allt för många.jag är fucking dum i huvudetNär du hör det här ljudet är det dags att vända blad (doobidoo)Sitter med två av pojkarna i mitt liv i knät och dricker Varma Koppen. (intressegrad: 0,001)Är barnvakt åt Snuttis, Sis är på akuten igen. Det är illa nu. Om hon inte klarar sig drar jag i mig allt som jag kan få tag i och cuttar handlederna (mest för att veta hur det kännas att tömmas på fysisk livskraft). I can't live without her. Vem skulle skydda mig från mamma? Vem skulle rädda mitt liv varje gång avgrunden är nära och depressionen är oövervinnelig? Vem skulle jag sitta och garva åt livet med?Don't fucking die!(doobidoo)Det är hårt att stå på toppJag försöker att vara tuff. Jag biter tillbaka. Jag låtsas. Fejkar. Ler och skrattar falskt. Det här var ju inte vad jag ville ha? Eller var de det? Ingenting har någon som helst substans och är värdelöst samtidigt som det är viktigare än livet självt.Om de bara visste. As cold as ice. Visa inte att du är rädd eller ledsen. Visa inte svaghet alls.Det är svårt med Cutie. Honom har jag under huden och han genomskådar det falska. Bumbii med. Bäbis som snart blir storare flicka. Gör inget som inte jag skulle göra i Ystad/Varberg.(doobidoo)Kan inte sitta stilla, har tagit 2 timmar att skriva det här inlägget. Börjar lugna ner sig nu, är inte lika hypad längre. Vill att Cutie ska komma och rädda mig från ensamheten som klibbar på väggarna och de små små risporna av panik. Sex timmar sen jag andades hans luft, bodde i hans famn och stal hans kyssar. Jag borde helt klart sluta träffa honom. Men ändå inte. Jag kommer aldrig kunna bestämma mig.Ska träffa äckelpäckel Soetnövs imorgon tydligen. Önskar att han bara kunde sluta. Avillinte!Nä. Slutet är nära gott folk. Kom just på att jag är törstig och röksugen så ska fixa det. Så ska jag nog lyssna lite på sommarens hatkärlek. Jup, tha bowt Anna.C'ya suckers. (och söta älskade Bumbiibjörnar)

Det går fort nu. Bit efter bit av livsviktig substans faller bort och upplöses i aska. Att ersätta bitarna med annat på kort sikt är löjligt lätt, jag behöver bara säga ja. Men på lång sikt. Hur kommer det bli när jag vågar känna efter hur tom jag blivit? Hur ensam jag egentligen är. Psykbryt here i come. Falskhet är äckligt. Jag mår illa när jag tänker på hur det kletar över saker som var vackrare än glitter i vinden.Glassplittret är tillbaka. Men nu sitter det inte bara i andetagen. Det finns i varenda tanke jag tänker, varje rörelse jag gör. Måste.Gå.Försiktigt.Fram Får inte ramla. Inte ens snubbla lite. Om jag snubblar kommer splittret sprätta upp mig inifrån. Förblöda.Han håller mig samman nu. Men ibland räcker han inte till. Det gör ont. Ont för mig. Och ont för honom."Hur ska jag kunna rädda dig habibi, när jag inte ens kan rädda mig själv?"Jag gör honom ledsen när jag inte orkar le.Förlåt habibi

Det är inte lätt. Förnuftet har tagit semester och överlåtit all kontroll till mina känslor. Och det är ju bra med tanke på hur stor kontroll jag har över dem. Nada.Jag vet fan inte vad jag vill. Fast ändå så vet jag det för jag vill inte vara utan honom. Den lilla lusen har tagit sig in i mitt hjärta och vräkt den andra pojken som bott där i vad som känns som en evighet, sen har han flyttat in i det där lilla rummet som ligger till höger om Bumbii's stora tvåplanslägenhet med panoramafönster, balkong och bubbelpol.Med andra ord så tror jag att jag har fallit för honom. Rejält. Eller i alla fall lite.Jag älskar hans läppar. Jag är beroende. Och han nynnar så sött när han bäddar sängen. Och hans hår är helt ljuvligt att ligga och plocka med. Och han vet precis hur han ska fimsa min nacke för att jag ska somna. Han är helt enkelt bra. Bra bra bra,På fredag drar vi till Gotland på minisemester. Bara han, jag, Kale och en pojke till. Wiiiiee. Nu ska jag bara få honom att följa med ut på torsdag så blir det ett perfekt veckoslut.Ajuste, Mr.Pimp har köpt ny bil. Den är underbar. Jag blir lycklig av att bara tänka på att åka i den. Sjuuukt.I think I'll disappear now.

Det gör ont och jag blundar för att slippa se. Då händer det, jag tappar kontrollen.Plötsligt är jag tillbaka i det där rummet med han den elaka. Jag är ingenting. Jag förtjänar det. Det är mitt fel. Jag fattade inte då hur han förstörde mig. Men nu vet jag. Jag börjar darra och tårarna bränner, biter mig hårt i läppen för att inte börja gråta. Paniken stegras i bröstet. Jag hyperventilerar.En lätt smekning över kinden drar tillbaka mig till nuet. Det är lugnt. Jag är hemma hos Cutie. Det var bara en flashback. Det är lugnt. Ingen fara.Men trots det designar jag om mina armar när jag kommer hem. Besvikelsen över att det inte känns mer än det gör får mig att gråta. Är för borta för att känna smärta. Fuck. Pillar i mig en Imovane för att tagga ner. Somnar med rakbladet i handen och panik i bröstet. Jävla skitliv.Ikväll ska jag andas bubblor och dansa mig lycklig, jag ska vara så högt ovanför allt att ingen kan nå mig och jag ska virlvla runt som en älva i redbull&vodkadimman innan han tar min hand och leder mig hem, hem till det sköna och det som har blivit trygghet och glädje.

Jag blir rädd. Rädslan slår till plötsligt, slår mig i magen så att jag tappar andan.Tappar allt.Var på Smultronstället med vackra Bumbii och hennes wunderbara familj idag. Helmysigt. Tack gumman för att jag får låna din familj ibland, det är som balsam för själen att tillhöra en sån igen. Köpte massor med glittrande bling bling också. Ska hälla ut allting på sängen och rulla mig i det när jag klottrat färdigt här. Imorgon ska mor till IKEA och köpa sängben till mig så imorgon kväll kommer jag förmodligen möblera om mitt rum. Yay. Länge sedan.Jag vill träffa min baby.Jag kreverar.Det är så långt bort, så många dagar, så många andetag, så många tårar, så många skratt att jag tvivlar på att jag orkar vänta. Jag vill att det ska vara i mitt nu, inte min i framtid.

Det är bra med mig, på riktigt. För stunden iaf.Ganska självklart att allting är bra när man spenderat hela natten med att ligga med hans armar om sig med näsan tryckt mot hans underbara hals och snortat hans lukt. Don't get me wrong, ingen kärlek bara det att igår, inatt, imorse, det var perfekt alltihopa. Nu är jag gravt bakfull och har ont i baktassarna men who cares? Jag hade kul, jag var glad, jag fick kramas med flera av mina pojkar. Perfa.Hejhopp. Ibland tål jag honom inte, den kaxiga jäveln, men oftast undrar jag varför han ens tittar åt mig, han är för bra för mig. Hur illa det än känns så måste jag faktiskt erkänna för mig själv att jag kinda gillar läget. Liksom bara ha någon att mysa med, ha sjukt bra sex med att somna i sked tillsammans med, för att sedan vakna upp tills hans andetag. Jag kan leva det här livet ett tag till.Och bara för att jag för en gångs skull inte har dödslängtan kommer jag bli påkörd av en spårvagn imorgon. Eller möjligtvisbli biten av en mygga och få malaria. Eller ramla in i en buske och få en pinne genom magen. [Snacka piercing.] I vilket fall kommer jag säkert dö, allt enligt LAJ (lagen om alltings jävlighet).Anyway...Have a nice day