Mår inget vidare. Allt är bara blaha. Det är inte ångest, utan mer...vakuum.Jag känner mig genomskinlig och tunn. Nästan osynlig.Det ekar tomt i huvudet, jag kan inte tänka. Nej, jag vill inte tänka! Vad finns det att tänka på egentligen? Inget spelar ju någon roll i alla fall.Så känns det.Jag är så trött på den här känslan. Vill inte känna såhär.Önskar att jag kunde fånga den i en glasburk och gräva ner den. Jag kommer inte gå sönder. Inte igen. Nu har jag änglar som skyddar mig. Men det känns som om jag skulle göra det.Ramla sönder i tusentals bitar.Vilka änglar?Jag har ingen.Ensam.Vill vara nära nära, under huden, leva i symbios, men kan inte. För mycket saker ivägen.Inte mina. Deras.Jag vill finnas kvar när de är klara med sitt.Tveksamt om jag är det.Ensamheten dödar mig.Allting och ingenting gör mig trasig.Varför är jag så jävla fel?

Fick min lön idag. Jag är mycket lycklig, alla skulder är betalda, pengar till katten är sparade och jag hade dessutom råd att köpa hårfärg och en liten present till Pojken med stort P.Väntar på att maten ska bli klar sen ska jag springa över och ge honom presenten med orden "Anä a7bak" som tydligen ska betyda "Jag älskar dig". Förmodligen har jag blivit rålurad och säger säkert "Din mamma är en hora" eller ngt. Inte, inte bra. Måste gååå nu. Återkommer.

Jag är ihop med Cutie igen. Jaja!Jag vet. Jag är konstig. Men jag klarar mig inte utan honom, höll på att bli galen under de två veckorna jag inte fick träffa honom. Och att bara vara vänner, well, för att påpeka det uppenbara, fungerar icke.Enligt andra är han inte tillräckligt bra för mig. Fuck'em! Vad vet dom?Han är den bästa för mig just nu. Why? Han kan faktiskt hantera mig. Vi börjar förstå oss på varandra. Och han älskar mig. Och jag älskar honom.Jag trodde aldrig det, att jag skulle älska honom. Men det gör jag. I alla fall enligt den definitionen av "älska" som jag har. Han är mitt allt. Mitt hjärta slår för honom.Han är min.Jag är hans.Och för min mentala hälsas skull hoppas jag att det förblir så ett bra tag.[ Vet dock inte vad jag ska göra med Mr.Drugdealer Som bekant hatar Cutie honom så någon relation med honom går inte att ha, men att bara sluta träffa honom känns elakt. Fucking shit! ]

Yay! Har just sett den enda skräckfilmen som någonsin fått mig att bli riktigt rädd. Silent Hill.Själva historien i filmen är patetisk och väldigt förvirrande men det är inte den som gör filmen så totalt fängslande.Det är miljön i filmen som gör den värd att se. Det är den som får håret att resa sig i nacken.Den är helt är underbart mardrömslik. Mängder av hängande kroppar, rost, blod, industriljud och totalt jävla mörker. Inte ett enda uns av logik existerar. Fy fan vad vackert. Jag låter brutalt grotesk nu men, jag älskar det! Men utan de underbara miljöerna och de (ibland) brutalt bra effekterna skulle filmen vara värdelös, det är för mycket mamma-springer-omkring-och-letar-efter-sin-unge, och slutet är väldigt förvirrande om man inte spelat SH-spelen. Vilket jag inte gjort, fick Googla för att få lite klarhet i allt. Men trots det så får Silent Hill 8 av 10 B:n.What can I say? Jag är svag för groteska mardrömsfilmer.

Undrar hur bra det är på en skala från ett till tio att äta en chokladmuffin till frukost? Säkert minus en miljon. Men gott ere.

Mr.Drugdealer ringde inatt. Har absolut ingen aning om vad jag sa, har bara ett svagt minne av att han ville att jag skulle komma till honom. Jag sa "nej, kan inte är fullproppad med Sonata, måste sova" och han blev sur och la på. Happ tänkte jag och däckade igen.Är iaf utsövd idag, vaknade frivilligt vid elva och ringde till massa folk. Och pappa har bjussat på en rolig sak till mig på Tradera. Hoppas jag fåååår den :)

Woho. Sonata är kul.Puss o gonatt.

Vi kanske har hittat en grå liten kattpojke. Lycka.