N är en bra pojke. En mycket bra pojke. Han får mig att tänka på annat än allt strul och får mig att skratta när jag helst vill gråta. Han är söt och trygg. Det är hålla handen och pussar mest hela tiden. Han ser mig och det känns som om jag betyder någonting.Men det är lixom tomt. Jag tycker om honom jättemycket, han är så underbar. Men jag känner ingenting. Nada. Zero. Zipp. Niet. Inga fjärilar, ingen såndär härlig jag-saknar-dig-så-mycket-så-jag-kreverar känsla när vi är ifrån varandra, hjärtat hoppar inte över ett slag när jag får sms, inga dagdrömmar och inga förälskade löjliga småleenden. Det är bara... tomt. Ekoooo i Bellis hjärta.Men om man ska se det från den ljusa sidan så har jag ju en kk-light iaf.Det är bra.

Jag ser ut som jag har gått och snubblat på en dammsugare. Jag försöker låtsas som ingenting. Det går sådär. Bumbii, H och E garvar åt mig. Shyrrebyrre.Fika med N i eftermiddag.Det skulle kunna vara jättemys. Men jag har tankarna på annat håll så det känns inte sådär jättefair mot honom.Eftersom jag är ganska säker på att du läser det här så kan du väl svara på vad det är du tror är bullshit, och varför du tror det?