Jag är värdelös.Inte ens min psykolog, som får betalt för att bry sig, kommer ihåg när vi ska ses.Okej, värdelös är kanske att ta i.Men håll med om att det är ganska patetiskt.

Vi skulle inte vara vi egentligen.Det fanns inte med i min plan att hitta någon som betyder. Någan att älska.Min plan var att festa/knulla/knarka ihjäl mig. Jag ville förstöra mig själv. Jag ville dö.Sen kom du. Och bara förstörde den.Första gångerna vi träffades lade jag knappt märke till dig. Det var så många människor överallt och du var blyg, så du höll dig i bakgrunden. Vi pratade lite då och då men det kom alltid jobbiga människor och pockade på min uppmärksamhet. Men jag tyckte du var rätt söt. Och ditt skratt fick mig att le lite på riktigt.Sen kom den där morgonen då jag bara helt plötsligt satt på din sängkant och drack redbull & vodka. De andra hade redan gått hem. Jag minns att jag var deppig och inte ville vara ensam. Du sa att jag gärna fick stanna, för du ville inte heller vara ensam.Så tillsammans utplånade vi ensamheten. Jag låg och rökte upp alla dina cigaretter och du ritade cirklar på min mage medan du berättade saker som fick mig att skratta. Du var så vacker där du låg brevid mig. Du luktade så gott. Och ditt skratt förtrollade mig.Sen drog du mig tätt intill. Sa att jag var så vacker. Sen kysste du mig. Efter det träffades vi varje dag i två månader. Och jag vande mig vid att ha dig i mitt liv. Du passade in i allt mitt kaos, kanske för att du också är kaos.Jag.Du.Vi.Underbara vi.Även om vi har bestämt oss för att avsluta det, har vi alltid ramlat tillbaka till varandra. Och det är jag glad över.För jag vill inte tillbringa mitt liv med någon annan just nu. Du är den jag älskar av hela mitt hjärta. Även om du är koko i hela huvudet.Jag vill fortfarande dö ibland. Ganska ofta faktiskt.Men då finns du där med kyssar, leenden, kramar och pilliplockhår och får mig att orka.Du är en ängel baby.Och du räddar mitt liv, varje dag.Äna habak!

Jag andas meningslöshet.Meningslöshet är meningslöst.Det är jobbigt när hela huvudet är fullt med ord, men när man ska fånga dem på pappret så glider de undan hela tiden.Very irriterande.Jag känner att jag är väldigt osamanhängande idag. Ber om ursäkt för det.Jag ska försöka göra något vettigt nu (läs:klistra in recept i en pärm och måla naglarna).I'll be back.