Jag kom just på en sak.Amadeus kommer dö.Inte nu då. Verkligen inte nu.Men min lilla kattvalp kommer dö (troligen) innan mig.Det har jag ärligt talat inte tänkt på innan.Usch.Bara själva tanken på att den lilla pälstussen som inte är större än att han passar perfekt i min handflata kommer bli gammal och dö någongång i framtiden gör att jag nästan inte vill ha honom längre.Inte för att jag inte älskar honom, för det gör jag, han är min bäbis. Mitt fluffiga hjärtegull. Utan just för att jag älskar honom. Han kommer finnas med mig dag ut och dag in i lite drygt 15 år om allt går bra och han håller sig frisk.Jag kommer busa med honom, mysa med honom, sova med honom, ja göra allting man gör med en liten kisse. Och han, han kommer trösta mig när jag är ledsen, hålla alla de hemligheter jag kommer anförtro honom hemliga, lugna mig när paniken kommer krypande och bara vara min älskade livskamrat.Också en dag, efter alla dessa år så kommer han vara en gammal kattvalp och sedan helt plötsligt kommer han inte finnas här längre.Det är tanken på det tomrummet som får mig att tveka på om jag verkligen borde ta hem honom.Men å andra sidan... Tänker jag så så kan jag ju sluta umgås med levande varelser på direkten. För alla kommer ju dö förr eller senare. Tyvärr så är det så.Jag antar att det är därför man ska leva varje dag som om den är den sista och aldrig skiljas som ovänner. För det kan ju vara sista gången man ses.Om ni ursäktar mig nu så ska jag nog gå och ringa varenda person som jag har omkring mig och upplysa dem om att de är speciella, att jag inte skulle kunna leva utan dem och att jag älskar dem.Bara utifall att.

Köpte boken Shoo Bre igår. Och det var kärlek vid första sidan. Jag älskar den. Läs läs läs!Sen kan man ju påstå att jag älskar den för att jag älskar invandrare, umgås med invandrare och är ihop med en invandrare, men den var mer än så. Hela boken inger lixom en känsla av hopplöshet men ändå glittrande glädje. Och huvudpersonerna kryper in under huden på dig så att du inte kan lägga ifrån dig boken bara för att du måste veta vad som händer med dem.Jah, ni gör som ni vill, men jag tycker fortfarande att har ni inte läst den så gööör det för böveln.Och när jag ändå är på g kan jag ju mysa lite över omslaget också. Den pojken skulle man ha mellan två vita. Haha.

Min pappa tycker jag är bäng i huvudet för att jag dricker glögg i kaffemugg och inte i glöggmugg som då tydligen normala människor gör.Jag förstår dock inte vad som är så speciellt med just glöggmuggar, de är ju så jäkla små att man inte får göra annat än att springa till köket och fylla på hela tiden.Så jag undrar vem som är mest koko. Egentligen.

Jag samlar på enkronor. Helt maniskt. Frågar alltid om folk kan växla och om jag handlar så knäcker jag hellre en tusenlapp än använder de där femton enkronorna som ligger i fickan.För de där femton kronorna ska läggas i min drakburk. Varenda en av dem.Det är viktigt.Hela världen ramlar samman annars ;)

Glögg och choklad. Mmmm

Nä, om man kanske skulle gå bort och köpa sig lite glögg?

I hate the way you walk I hate the way you talk I hate the way you cut you're hair I hate the way you stare I hate when youre not around I hate tha fact you'll never call But moste of all I hate the fact that I don't hate you Not even a little bit, Not even at all Leave me alone Give me an answer though no question has been asked, just tell me what to do with this half-broken heart

När man vet att man är allergisk mot morötter så kanske det inte är så smart att dricka färskpressad morotsjuice...