Sitter med pojken. Han är så nära att han praktiskt taget kryper in under mitt skinn men ändå är jag ensam. Känner mig totalt ensam i en mörk och farlig värld. Jag vet inte vad jag ska göra.Fick psykbryt på mamma förut. Jag stod där i hallen och skre så att min hals är helt sabbad nu, och jag ville inte skrika på henne, men jag kunde bara inte sluta. Kunde inte sluta. Vad i helvete är det för fel på mig?Jag slits mellan ostoppbar neonfärgad ilska och totalt svart uppgivenhet. Jag bränner allting jag rör vid.Det går sönder. Och ingen finns vid min sida. Inte pojken, inte Sis. De kan inte nå mig. Jag lever inte i deras värld just nu, jag existerar bara här.Snälla rädda mig från det här helvetet.

Jag kommer nog göra många människor ledsna ikväll.But who gives a fuck?Och nej, jag tänker inte begå harakiri, ledsen att göra er besvikna.