Meningslöst meningslöst meningslöst.Ännu en meningslös dag är på väg att ta slut. Meningslös men faktiskt helt okej. För att vara meningslös.Har spenderat tid med min kära far idag, typ kollat på film, ätit lite och sen somnade jag i soffan. När jag vaknade hade han åkt till jobbet men lagt pengar och cigaretter på min väska.Han har sina ljusa, min far.Då.Nu?Sen?Spela roll.Meningslösheten kväver mig, tomheten äter upp mig inifrån. Hur kan man känna så mycket och samtidigt vara helt tom?

Varför är det såhär? Varför blir det alltid såhär?Varför gör jag jämt fel för?Är det så svårt att göra rätt? Jag förstår mig inte på mig själv, eller någon annan heller för den delen. Och jag hatar det. Blä.Att allting går åt helvete, all ångest, all skit som bara läggs på hög, måste ju vara beviset för att jag är en idiot. Att jag inte är menad att vara här. Att jag egentligen borde gå och dö.Egentligen så är jag bara på pissigt humör just nu och bara så jävla trött på att misslyckas, så det finns ingen egentlig anledning till oro. Om nu någon skulle bry sig. Man kan ju hoppas.Men seriöst?Är det meningen att man ska vantrivas såhär?Så kan ju inte vara.Det skulle vara hemskt.Det är hemskt.Det är sanslöst hur mitt liv går på en oändlig rutin just nu. Dag efter dag, vecka efter vecka.Plugget. Äta. Interneta. Festa lite. Fika. Sova.Enbart med undantag av att maträtterna förändras eller festen ibland blir inställd.Jag vill ha mer. Jag vill vara mer. As usual. Sällan att jag vill det lixomMen serri, jag vill bara slita mig loss, göra en massa dumma och spontana saker. Roliga saker.Jag vill sluta vara fet, ful och tråkig. Jag vill inte längre vara den där dumma bruden som går och suktar efter och förälskar sig i de där ouppnåliga pojkarna som jag ändå aldrig kommer att få.Men om vi slutar att självömka för ett tag och börjar hoppas lite så kanske saker börjar förändras lite. För vem vill ha en deprimerad och ångestframkallande idiot som kompis eller flickvän? Ingen. Ne just det. Men jag vet hur det kommer gå, med självömkande eller inte. Jag kommer aldrig komma ur det här träsket. Och jag kommer aldrig sluta gå och hoppas på att pojken jag vill ha ska vilja ha mig, trots att jag är skabb för honom. Jag kommer aldrig sluta hoppas på att jag en dag ska duga trots att jag har fått för mig att jag alltid måste bli lite smalare eller lite smartare. Jag kommer aldrig sluta hoppas, och det hatar jag mig själv för. Tänk vad lätt det skulle vara om hoppet bara kunde fara åt helvete.Ne, förlåt. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det här patetiska och väldigt osammanhängande inlägget men jag är bara så förbannad på mig själv. Och så trött på min meningslösa tillvaro.Men ah, sluta nu ditt mähä!Ne.Nu ska jag gå ut och gå, fastna i en massa tankespiraler och må sämre än jag borde.Som vanligt.

Ujujuj. Nu är Belli illa ute.Hon har lyckats spränga ena högtalaren till datorn.Fucketifuck!Vad ska mamma säääga?btw, så är det egentligen inte mitt fel, det var en jävligt mesig högtalare som inte pallade lite techno på hög volym.Im sooooo död.

Nu har jag diskat, dammat och börjat med naturuppgiften. (Nej, ni behöver inte resa er, sittande ovationer räcker.) Har även trollat ihop en supersmaskig kladdkaka bara sådär, helt imponerad över mig själv faktiskt. Receptet skulle jag gärna dela med mig av men eftersom jag improviserade när jag gjorde den och mitt minne är som teflon så sket det sig redan från start. Men om ni skyndar er hit så kanske det finns några smulor kvar när ni kommer, annars kan ni få några torra mariekex som jag hittade i skafferiet inatt.Meeeen nu jag borde fortsätta med genetiken och sluta såsa vid datorn...Fast jag tar nog en bit kladdis istället, slänger mig i sängen och kollar klart på Big Fish.Det är tragiskt men jag har ingen självdiciplin!

Darn!Meningen var att jag skulle vara duktig flicka idag och städa rummet och plugga som ett djyr.Men ne, alla som känner mig vet ganska väl vid det här laget att när det kommer till saker jag har noll intresse av att göra så händer det ganska snabbt att jag halkar in på andra aktiviteter.Och idag är självklart inget undantag, hann skriva två punkter på stilanalysen till svenskan och dammsuga innan jag hittade Stephen King boken Drakens ögon under en hög kläder och efter jag läst första sidan var jag fast. Så nu har jag spenderat de senaste två timmarna med att läsa den för fjärde gången. Har nästan sittsår ffs, men de var det värt, boken är underbar. Mm, om man skulle läsa den igen kanske? Ne. Blir nog fan ett tappert försök att göra kladdkaka istället. Har ju fått värsta smarriga receptet av Plåstret av alla människor.Mm, jag vet, det är helsjukt.

Jag har slarvat som fan med mina piller senaste tiden. Och det syns på mig och märks på mitt humör. Uscha, jag måste skärpa mig.Jag vet att piller inte är bra men jag behöver dem för att kunna fungera normalt och jag har faktiskt trappat ner massor. Förut var jag tvungen att ta piller för att kunna sova, för att orka gå upp på morgonen, för att våga äta, piller för allt möjligt och omöjligt och slutligen piller för att inte må illa av alla de andra.Nu tar jag bara sömntabletter vid de sällsyntatillfällena när sömnen vägrar infinna sig och de piller jag verkligen behöver för att kunna äta.Men som sagt, har slarvat med dem och både humöret och kroppen hatar mig för det.Bollibelli is back in town. Eller det känns så och det känns verkligen i n t e bra, jag behöver mina små vänner, mest för sinnesfriden, för att jag inte ska sluta äta igen.Jag blir så jobbig då, både för omgivningen och mig själv.Hmm, jag är totalt flumm jue.Måste bero på huvudvärken.

Gah. Jag är seg som en godisråtta som legat i godiskålen lite för länge. Kroppen fick en ordentlig genomkörare igår, först dansa i flera timmar sen panikträning i en timme, så vissa saker är praktiskt taget omöjliga att göra. Som typ stiga upp ur sängen. Jag fick vackert rulla ur den. Men nu har jag både fixat lunch och plockat upp alla kläder från golvet, dock med vissa svårigheter. Några planer för kvällen existerar tyvärr inte än. Frågan är om jag kanske ska ta mig orken att kämpa med mina olustkänslor över att vara hemma ikväll. Det skulle kanska vara bra, jag skulle kunna plugga ikapp lite kanske kolla på någon av de hundraelva nya filmerna morsan köpt för att få mig att stanna inne. Men jag känner att jag vill gå ut. Käka. Festa. Bio. Whatever. Jag avskyr att sitta hemma och vara ofrivilligt osocial. Det får mig verkligen att känna mig som manifestationen av misslyckande.Sötnöt ska iaf festa rejält ikväll, fast sällan lixom. Lucky bastard. Hmpf. Vadå avis?Aja. Jag kommer väl på nått att göra sen, i värsta fall får det väl bli Ljura by-night.

Helt utmattad. Dansat som ett djyr. Jag ska gå och sätta mig för att vila lite. Plötsligt en hand, från ingenstans, tar tag i min och drar iväg med mig. En okänd kille i randig tröja. WTF? Han trycker ner mig i en soffa, lägger ena handen runt min midja, andra på mitt lår. Jag är förvirrad, vem är människan och vad vill han mig? Han stönar i mitt öra att han spanat in mig hela kvällen. So? Ser det ut som jag bryr mig? Tittar mig omkring efter Bumbii. Ser henne inte.- Jag måste gå och leta efter min vän.Försöker komma loss, vrider på mig. Han släpper mig inte. Paniken över att vara fasthållen gör att mitt hjärta slår fortare och jag blir torr i munnen. Han lättar lite på greppet runt midjan och jag reser mig snabbt upp. Fri. Vänder mig bort och tittar efter Bumbii. En hårdhänt hand om midjan sen blir jag upptryckt mot en vägg. Slår i huvudet lite lätt. Panik igen. Hans vidriga tunga i min mun. Hårt. Kan inte andas. Vrider på huvudet, försöker komma loss. Går inte. Händerna om midjan klämmer hårdare. Det gör fan ont. Han släpper ena handen och börjar smeka min rumpa. Sätter en hand i bröstet på honom och skjuter ilsket bort honom. Jag kräks snart. Äckelhänderna försvinner. Måste.hitta.Bumbii Jag går därifrån. Han stannar kvar vid väggen. Lättnad. Jag hittar Bumbii, och först då blir jag arg. Jävla äckel. Jag borde bitit honom i tungan, knäat honom i skrevet, bara gjort något. Men jag vågade inte. Känslan av att vara värdelös övermannar mig. Blä. Sms från sötnöt. Lite gladare men önskan om att vara någon annanstans blir starkare än innan. Skjuter bort händelsen ur medvetandet, en äckligt jävla parasit ska inte få förstöra hela min kväll.Glider ut på dansgolvet igen och musiken fyller min kropp och tömmer mitt huvud.Lycka.