Imorse när jag kom ner i vår L Å S T A källare upptäckte jag att någon, under natten, skurit sönder däcken på alla cyklarna som står där. Alla 18. Fick jag tag på den som gjort det skulle jag (efter att snällt och vänligt bett honom/henne att lägga ifrån sig kniven)

ge den en riktig käftsmäll.

Vad fan får man ut av att förstöra så för andra???

Inte nog med att jag kom försent till lektionen för att jag var tvungen att gå utan jag måste betala 420 spänn för de nya däcken också. Jag måste ju ha min cykel.

Morr. Morr. MORR.

Vilken jävla bra start på veckan. Verkligen. Super. Jävla. Bra. Då.

Hinner inte skriva nu. Mamma hämtar mig om 5 min.

Jävla skit.

Förresten så kanske det heter hälsovådligt?

Vad vet jag, jag är faktiskt räkförgiftad.

Självklart fastnade jag vid datorn istället för att göra popcorn. Jag börjar bli hälsoskadligt beroende av datorer igen. Fast det ordnar nog till sig framöver.

När jag skaffat mig ett liv igen.

Kära blogg!

Idag har jag varit hos mormor och morfar. Jag hetsåt ett kilo med räkor doppade i majonäs och tittade på en dokumentär om Mount Everest. Den var intressant. När jag kom hem så badade jag. Jag använde badsaltet som jag fick igår. Det luktade liljor? (det stod det på burken iaf)

Nu ska jag poppa popcorn och titta på Mitt liv som död.

Jag kommer bli fet(are). 

Hejdå bloggen!

Wä. Jag ska åka och träffa släkten idag.

Yay vad roligt.

Det är hemsk hur jag har förfallit :-) Det är lördagskväll och jag sitter hemma framför datorn, helt nykter. Det är fan keff som pojkarna skulle säga. Inte nog med det, jag ska nämligen gå och syna kudden nu också.

Fast först ska jag och mamma "bleka tänderna" med något mojs hon köpte idag. Kan ju bli spännande och se om tandsingarna sitter kvar imorgon bitti när man vaknar.

Sov gott!

Ibland undrar jag om det jag är på väg mot, min snara framtid, är någonting jag vill göra själv, eller om jag bara gör det för att göra "uppror" mot det vanliga.

Jag funderar varje dag på konsekvenserna det kanske kommer att få. Och om jag verkligen vill det så pass mycket att jag klarar av pressen. Eller kommer jag bara hamna i ett hål av förtvivlan och tillfälliga ångestdämpare igen?

Det är inget lätt val jag har framför mig. Men jag tror jag vet vad jag vill göra. Hoppas det inte går för mycket åt helvete bara.