Luften jag andas är full av glassplitter. Kan inte äta, popcorn och vatten går ner men inget annat. Kan inte sova trots att kattvalpen ligger på magen och värmer. Håller masken för mamma. Äter upp maten hon lägger upp på tallriken och spyr sen. Ligger i mörkret och lyssnar på musik, tänder inte lampan eller kollar på tv för att hon ska tro att jag sover. Så hon inte får veta vad fel allting är.Det känns som om jag blir våldtagen. Jag vill verkligen inte men jag kan inte säga nej. Paniken stjäl min röst och gör mig handlingsförlamad. Så jag låter det hända. Blundar och försöker att svälja bort klumpen i halsen. Biter hårt i läppen. När det är slut är jag tom. Helt tom. Jag känner ingenting, inte just då. Det är inte förren flera timmar senare som hatet bubblar upp.Jag är en dumjävel och jag förtjänar inte bra saker.Jag ringer till änglarna och beklagar mig över att han gör dumma saker, sen gör jag precis samma sak själv. Snortar sväljer och röker. Jag tänker inte ens skylla på att jag var full. Idiot är vad jag är. Svag karaktär. Rätt åt mig att jag är depp. Vad fan tror jag? Blanda alkohol med alla möjliga sorters droger och må toppen sen? Nej.Varför är jag så korkad?Varför är jag så svag?