Har ingen aning om vad jag ska skriva. Jag är förvirrad, aldrig har jag varit så full av tankar och känslor samtidigt som jag är tom och likgiltig, inget spelar roll. Ni säger att jag försvinner bort från er, att ni inte når mig längre, det är fel, det är ni som glider längre och längre bort ifrån mig.Jag vill bara skrika till er att inte lämna mig, att jag inte vill leva utan er, men jag har glömt hur jag gör om tankar till handlingar.Jag är rädd, så jävla rädd. Klarar inte av ensamhet. Droga mig, knulla mig, skada mig, gör vad du vill, bara jag slipper vara ensam. De utnyttjar det, jag skiter i det. Jag kan andas utan glassplitter när de är nära. Men det gör ont att veta att man inte är värd ett skit. Vad de tycker spelar nada roll. Men jag vet. Jag är ingenting.Jag är trött. Trött på ensamhet. Trött på att andas. Trött på sprit även om den är magisk. Trött på att ingen förstår min version av lycka. Men det är okej, jag förstår inte er heller. Men jag klankar inte ner på er, så sluta tjata om allting, sluta predika om vad som är dåligt för mig, jag kan avgöra det själv. Min kropp, mitt liv. Luften är äcklig och jag kan inte andas. Vill inte. Jag är äcklig. Tankar och ensamhet kväver mig långsamt.Ge mig tio stilnoct och låt mig sova.