Eftersom det blev en jävla uppståndelse om det här inlägget i min förra blogg kände jag att jag bara måste publicera det igen, enbart för att markera att det här är min blogg och att jag skriver vad jag vill i den.Funkar inte det för dig så läs den inte.Paniken sköljer över mig som en stor svart våg. Rummet tycks krympa, väggarna kommer närmare.Jag kurar ihop mig till en boll, drar täcket över huvudet och försöker andas lugnt. In och ut, in och ut. Det släpper inte. Det börjar krypa i kroppen, jag känner mig gråtfärdig.Jag kan inte tänka, inte fungera normalt.Det blir bara värre och värre, jag vill bara skrika. Det finns ingen här som kan trösta, ingen vars knä jag kan krypa upp i, ingen som kan smeka mig över ryggen och viska i mitt öra att allting kommer bli bra så jag tar fram mitt rakblad. Kontrollerad smärta är det enda som hjälper när det blir såhär. Jag drar det över armen, känner hur det svider till. Igen. Och igen och igen och igen.Paniken börjar släppa, jag kan tänka.Jag stannar upp, tittar på rakbladet i min hand och på blodet som rinner nerför armen. I ett ögonblick av vrede kastar jag iväg rakbladet som nyss var min bästa vän. Det träffar väggen och faller till golvet där det ligger och hånler åt mig.Jag blir äcklad av mig själv, över vilken patetisk varelse jag är. Tårarna börjar rinna och illamåendet kommer. Jag famlar mig ut till toaletten där jag kräks innan jag faller ihop i en darrande, gråtande hög på golvet. Efter en stund kan jag resa mig och tvättar bort blodet från armen. Inne på rummet igen plåstrar jag om mig själv och plockar upp rakbladet från golvet. Egentligen borde jag göra mig av med det, kasta det i soporna. Men jag vet att det kommer bli såhär igen så jag torkar av det och lägger tillbaka det på sin plats innan jag hänger mig ut genom fönstret och tänder en cigg.Resten av natten spenderar jag på golvet, liggandes hopkurad på mattan, under mitt täcke och alla filtar jag kan hitta, med musiken som enda sällskap

ny streckkod.igen.fan också!jag måste ifrån det här.innan det blir för mycketför djuptför mycket mörkerför lite ljus.Det snöar ute. Igen. Låg i en snödriva vid skolan, fångade snöflingor med tungan, rökte och kollade på stjärnorna. Tänkte gjorde jag också. Men det gör jag ju allt som oftast nu för tiden så det är väl ingen sensation.Blir bara så besviken på vissa saker.Men mest blir jag rädd.Det som är sagt betyder ingenting, det är bara tomma ord.

jag har ont i tungan.och i mitt huvud.och jag är arg på skolan som är dum.tycker inte om att skynda.hatar skolan.varför ska jag behöva må dåligt pgaett äckligt arbete.min hjärna är tumlad och tömd.urblekt och tvättad.vill bara vila.när ska jag få ro?imorgon måste jagfixa det och det och det.imorgon måste jag ta tag i mitt liv.

blä.helt tom i huvudet.jag hatar det här.ångest.ledsna tankar.stryp mig.halshugg mig.skjut mig.dränk mig.vad som helst.bara jag slipper det här.

With every fucking bullshit lieyou pull me down a little moreYou make me insaneand im broken nowYou're such a liarand I hate youYou're all the same to meand when you repeatedlytake advantage of meit makes me hate you even more

inlindad i filt.vill inte tänka.jag tänker.på dig.förstår inte.vad håller jag på med?varför kan jag inte?vill.vill inte.nej.fel.vill.men vågar inte.

Belli och Bumbi köpte temla åt Kalle.Kalle blev jätteglad.Belli och Bumbi fick varsin kram innan Kalle smet ivägg glatt fnissande med temlan i högsta hugg. Lycka.Kalle är sötaste nöjesredaktören ever!

Jag är stolt över mig själv. Faktiskt. Har inte ätit något snaxigt på ett par dagar nu och börjar få tillbaka min icke-knubbiga mage igen. Jag är så glad.Och de femtioelva muggarna med varm choklad räknas faktiskt inte.Käften.De gör inte det!