It makes no sense. Inte alls. Inte nånstans. Jag springer frivilligt in i ett stängsel med rakbladsvass taggtråd. Känns så iallafall. De gamla såren jag går och bär på rivs upp igen samtidigt som jag får en miljon nya. Härligt, härligt.Det är surt att jag aldrig lär mig av mina misstag.

Massor med tankar far runt i huvudet, endel bra, mest dåliga.Jag hatar när jag är på mitt paranioda humör, då jag inte kan ta saker för vad de är. Det ska analyseras ner i microatomer. Det slutar alltid med att jag sitter där med trasiga tankar och regn i ögonen. Jävla skit.Fick följa med ut på jobb idag. En jounalist, en fotograf och så lilla trötta jag. Vi skulle interjuva nån tjomme som bor i ett tält på en camping. Verkligen uppöveröronen intressant! Kom bra överrens med journalisten, han klev in i någon slags papparoll och förklarade allt, frågade vad jag tyckte och försökte ge mig tips om hur man klarar sig i branchen. Jag hade inte hjärta att säga att jag inte alls vill bli journalist så jag nickade och log mest. Och fotografen... well den jäveln tog kort på mig, osminkad och överjävligt sliten så vi hoppas på att han kommer till helvetet för det.Nu sitter jag och funderar på om jag ska hämta en mugg varm choklad till. Det blir min fjärde idag. Ja, det blir nog så.